Men hopp om livet i alla fall. Försökte få någon som kunde ta mitt pass, men utan bra resultat, så det blev till att köra Indoor Walkingen själv. Men faktiskt gick det bra. T.om på övertid. Kompenserade då förra måndagen då jag slutade 5 min före utsatt tid då vi ska sluta. Men någonstans körde jag helt slut på mig själv och med det = Kunde inte tänka.
Däremot efteråt så tänkte jag att det kändes knepigt med tiden. Stod och pratade med en av deltagarna och sa till henne: - Men varför sa ni inte att jag började köra nervarvningen 10 min jag skulle börja med det?
Hon tittade på mig och sa: - Men tjejen, du kör ju av bara järnet och slut på en. Så säger du att nu varvar vi ner, då gör man just det!
Jag kunde då inte säga något annat än: - TACK!
Inser att jag har ett ganska hektiskt liv nu. Jag klagar inte. Men inser när man ska boka in en tid med en vän att tiden är knappt. Det är trevligt med att träffa vänner och att få ansiktsbehandling (något jag verkligen behöver anser jag) + massagen, samma med den - behövligt. Men har lovat mig själv att börja ta det lugnare. Men sedan kommer nästa tanke: - Hey, du lever bara en gång. Så så länge jag inte har barn och jag verkligen har tiden, så får jag se till att nyttja den. Då på bästa sätt.
Nu dags för att göra lunch inför imorgon. Råris, tomater, böngroddar och räkor. Så jädrans gott.
Ha en trevlig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar