Men OK, nu känns det bättre. En hel vecka hemma + 2 vardagar till. Återgår till det normala igen. Behöver det nu känner jag. Även om man kan tro det så är det sällan jag tappar humöret så till den milda grad som jag gjort den senaste tiden. Gillar det inte själv. Men har då gjort det i min ensamhet och enbart som skriveri på Bloggen. Inte ens
Mr N har märkt av det nämnvärt (säger han så snäll som han är). Men kan man skriva det med ord känns det bättre sedan.

Ok, helgen var det ett strålande väder. Nästan så att man blev rörd. Jag hade spinningen och tjoade och hejade på deltagarna av bara attans alltså. Sedan hem för att fixa i ordning lite.
Mr N sa efter halva dagen. - Men lilla söta du, sov en stund!
Jag satt likt en staty i soffan för att inte somna, tänkte att då sover jag inte inatt. Han for för att handla lite inför att göra middag för kvällen. När han kom hem så hade statyn liksom blivit som en
geleklump. Över halva soffan låg jag på mage och sov likt en död.
Sedan efter jag sovit i ca 3 timmar vaknade jag segare än någonsin (jag har varit segare, men inte just denna dag). Vi hjälptes åt att göra middagen, det betyder att jag satt och provsmakade vinet ;o) och gjorde det så bra.
Melodifestival tittade vi på och båda gillade
Salem al Fakir låten och tyckte att,
tja den kan ju faktiskt gå vidare. Jag är inte så stort
fan av melodifestivaler. Men går att se. OK!
Mr N lade ut en filt över kuddarna i soffan och på ena divanen för att lägga sig och
gona in sig. Han skulle bara plocka undan först. Sagt och gjort. Jag hjälpte till... Inte ett dugg. Nej, för väl när han kom tillbaka då låg jag över filten och kuddarna och återigen SOV! Vaknade vid halv fyra på morgonen och tänkte att det kanske var dags att gå och lägga sig i sängen... BRA
IDÈ!

Sagt och gjort... Dagen efter blev det att städa lite inför
Mr N:s födelsedag och att
promma med söta flickan M och
fota lite, prata och leta öppna fikaställen som inte var öppen, nej! Men vad gör det.
Promma i solen gick ju bra det
mé.Pilates på det och nu, Tisdag.
Say no more. Tiden rusar och snart är det.... lite plusgrader i alla fall. Man lever ju som sagt på hoppet...