Ja, just nu då inget händer i Storstaden

Som man inte trodde var sant. Va! Inget händer i Storstaden. Men så är fallet ikväll i alla fall. Finns även låga perioder även här. Ooooootroligt, men så é det.

Satt då och funderade på olika saker bla på att:

Ibland skulle jag vilja vara som:
Låt se, finns det någon uns av likhet oss emellan?: Hon är ungefär två tummar lång och kan sprida ett slags pulver över människor, som då får förmågan att flyga. Tingeling har håret uppsatt i en knut och bär en liten grönaktig klänning, och är oftast väldigt avundsjuk på flickor som får uppmärksamhet av Peter Pan.
Med lite hjälp från sina vänner erfar Tingeling att nyckeln till lycka ligger i hennes egna unika förmågor. Hon upptäcker att om hon är sann mot sig själv kan magiska saker hända.

Helt ärligt, vem har inte drömt om att någon gång kunna flyga. Bara svisch, svisch, flyga iväg för att se om något händer i en annan del av världen, eller ta sig fortare fram när det är tvärstopp på motorvägen på mornarna (och nej, du kan inte ta bussfilen). Skulle inte alls vara dumt.

Hon är två tummar lång, ja, jag är inte så mkt längre jag inte. Jag har också ibland håret uppsatt i en knut och har någonstans långt in i garderoben en blå klänning, men det kanske går lika bra som en grön? (På bilden ser den ju faktiskt mer blåaktig ut än grön, tycker jag)

OK, då var det det där med avundsjukan. Ja, kan erkännas att ett tag i början av mitt och min makes förhållande var jag avundsjuk på tjejer som fick en liten gnutta av uppmärksamhet av min make, eller vänta nu, kallas det svartsjuka, hmmmm? Men den lilla, pyttelilla uppmärksamheten visade sig bara handla om att han är så snäll och pratar med alla. Ja, han är en supertrevlig kille.

Jaha, nu var vi alltså framme vid unika förmågor. Har jag någon unik förmåga? mer än att jag kan vicka på tungan och lägga den på högkant på sidan. Helt ärligt, hur många kan det?

Sedan det där med att om man är sann mot sig själv kan magiska saker hända. Nu känner jag att det är dags att bli lite djup (andas). Det är faktiskt något jag tror på och det är det absolut svåraste att vara och göra, vara sann mot sig själv. Något man får jobba med varje dag. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Ibland går det inte alls.
Men hallå, hur djup får man vara, kanske det blev liiiite för mycket????

Sist men inte minst det där pulvret som hon sprider som får människor att flyga. Efter mycket funderande så tog jag det säkra före det osäkra och googlade om det på nätet och vad fick jag fram? Jo:

LSD-ruset:
*Hörsel, smak, lukt och känsel förstärks.
*Får en känsla av upplösningstillstånd. "Är osårbar eller
odödlig."
*Uppfattningsförmågan och tankeverksamheten
förändras.
*En tro att man kan flyga är vanlig.

WHA´T. Vad är det här, jag läste sakta vidare och funderade samtidigt på: - Är det värt att ta detta för att få uppleva en tro att man kan flyga?
Men tror inte det inte, för då skall man veta att trippen är fylld av skräckbilder och ångest. Kan utlösa psykoser, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga.

OK, mer då, jo:

Skador av missbruket:
- Psykoser.
- Depressioner.
- Förändrad uppfattningsförmåga.
- Återtrippar "Flash-backs".
- Oberäkneliga effekter.

Sedan läste jag: Att LSD finns i huvudsak fyra utseendevarianter. Dels små piller, såkallade "microtabletter", dels som sockerbitar doppade i LSD, dels "blotters" eller "frimärken" vilket består av små läskpappersbitar indränkta i drogen eller som klar vätska.

Nada, ingenting om något pulver.

Men så kom jag på att hon är ju faktiskt en älva och som det stod: egna unika förmågor.
Hon maler alltså ner tabletterna. Ja så måste det ju vara?!!

När jag hämtat mig från chocken så går det sakta upp för mig den bitterljuva sanningen om Tingeling. Kände att jag nästan snyftade till.
Här har man trott att hon är så ljuv och fartfylld. Ja, nu börjar jag förstå vart hon fått fartfylldheten ifrån. Men ljuv, nej, nej. Å nej, inte alls. Utan hon är ju faktiskt den värsta "pusher". Absolut. Så kan det ju bara vara. Med facit på hand. Jag får då säga att då vill jag ju absolut inte vara lik Tingeling. Nä inte alls. Vilken jäkla besvikelse. Hur ska man hämta sig efter detta?

Ja, det är bara att torka tårarna och fundera på, vem vill jag då vara lik? (Eftersom jag inte har något roligare just nu att göra, nej, tristessen är total)

Kanske:



Ja, det känns så mycket tryggare...........!