Mysigt.

Ok sista etappen. Mina föräldrar, min bror, svägerska och sötaste fasters älskling. Vi for dit. Efter en ovanligt lugn morgon. For iväg till mina föräldrar. Mammsen hade gjort i ordning en massa saker som man inte fick se i förväg, men som handlade om matväg. Det var en överraskning. OK, gissade mig till att visst, det var min favvorätt. Köttfärspaj. Nej var det inte. OK.... ! Flygande jakob åt vi. Gott. Mmmmm

Efter 10 min efter vi kommit i tid som aldrig brukar hända nästan. Men nu jäklar, så kom brollan med the family. Vi åt, vi pratade. Ljudnivån steg. Men vi hade så trevligt. Alltid när vi kommer ihop så blir ljudnivån så hög. Men vad gör väl det. Vi spelade ett spel som heter 20 frågor, men som kan innefatta 5 eller 30 frågor (ibland). Du skall tänka på en person, eller en tecknad person, eller ett djur tecknad eller levande som "alla" vet vem det är. Både du och de ev. barn som är med. Du får bara fråga -ja och -nej frågor. När du kan vilken det är, räcker du upp handen och svarar. Rätt eller fel. Tja det visar sig. Men är det rätt så är det du nästa gång som hittar på vad de andra skall fråga om. Den som var svårast var min far som hade "Kungen", den var svår att komma fram till. Roligt, men tar tid! Ålder på spel. Mig som du frågar tycker jag 7-år och uppåt. Men kan ha fel!

Vi delade ut de sista julklapparna, va! den 3:e jan. Men så är det att ha många kära familjer i sin närvaro och då gör man det bästa av det. Alla vill träffa en och vi vill träffa alla. Men det blev en bra kväll. Som alltid. Min mamma sa: - Mina barn är hemma och då ta me tusan får jag skratta. Det får hon nog åt min pappa också, men det blir på ett annat sätt när man är samlad tror jag.

Mr Sola var här sedan. Mr N och han tittade på hockey. Sverige mot Slovakien som de vann med 5-3 enligt Mr N. Själv tittar jag på Trolltider. Köpt den genom jultidningarna. Så bra. Kan förstå att man gillade den när det begav sig: Trolltider sändes som tv-julkalender i december 1979 och var så uppskattad att den reprissändes i december 1985 och ännu en gång 1994.

Jaha, så är det! Inge mer just nu att berätta. Klart. Slut dårå.