Jaha ja.

Funderade på varför helgerna går så jäkla snabbt. Hinner inte ens att börja. Så är de på G att avslutas.

Funderade även på vart tiden tar vägen, vad gör man med den? Som jag sa till Miss V, jag kan verka som världens tråkigaste människa just nu (men vem bestämmer det?). Jag orkar inte träffa kompisar, jag orkar inte gå ut. Jag orkar inte gå på stan och flanera, jag orkar inte ens gå på bio. Jag sitter liksom och väntar på att någon annan skall orka ringa och ta med mig. Men om det inte händer så gör det mig ingenting. För jag orkar inte ens svara i telefonen ibland. Orkar nästan inte planera något framöver. Men måste göra det för att inte bli ett med tapeterna hemma.

Nu kanske man undrar om jag är bitter, eller börjar bli deprimerad eller kanske det är den delen av månaden då just kvinnor kan bete sig just så här. Men svaret är Nej.

Jag pendlar vecka efter vecka, åker tåg fram och tillbaka. Det är självvalt, men tanken var i början att det inte skulle bli så länge. Sedan händer det saker i livet så allting blir annorlunda. Jag har nu gjort detta i två år. Resandet i sig gör mig ingenting. Jag har tid att bara slappna av. Men märker att orken tar faktiskt stryk.

Förra våren var det mkt på G. Fester, träffa kompisar osv. Sedan under hösten hände det mkt bla ett giftemål- Nu när jag äntligen har tid att bara ta det lugnt och andas, så känner jag att jag värdesätter det så otroligt mkt. Så det jag orkar är att träna, det är ett gift och jag behöver det. Men sedan så är det bara, vila och ta det lugnt.

Men när det väl händer något. Eller att jag tar en fika på stan med en kompis. En spontan tjejfest, eller bara som nästa onsdag gå på bio med arbkamrater. Ja, då känner jag att jag saknar det. Då vill jag ha mer. För jag värdesätter mina kamrater. Behöver dem och deras energi. Men när jag väl kommer hem och sätter mig och tar det lugnt, så värdesätter jag just då det så enormt. Man blir inte yngre, man blir äldre. Har aldrig känt så här tidigare. Men för första gången i mitt liv känner jag att jag behöver ett lugn. Bara vara och andas.

Men om någon månad kan det kännas annorlunda. Om någon månad kanske kroppen fått vila klart. Vi börjar gå mot en vår. Vem vet. Men just nu, behöver jag verkligen detta!

Still going strong....

Just nu ser jag fram emot att få pumpa med bästis L ikväll. Jag bjöd in henne att vara med mig på scenen och bara ha roligt.

Igår hade jag spinning med ny musik. Men hur bra blev det inte. Ibland när man får till ett bra pass, då förstår man vad detta ger en. Fullt på passet. Alla jobbade för högtryck och återigen fick jag gåshud. Wow.