Fortf hängig och tristessen skall man inte prata om!

Men jag börjar se ljuset i tristess och host tunneln. Inte lika ont i kroppen och faktiskt kan jag var uppe utan att jag känner efter 5 min att jag måste lägga mig igen. Så det går framåt ta mé tusan. Ingen feber, så även fast rösten inte är som den ska vara och jag hostar fullkomligt mkt hela tiden. Så tänker jag arb i morgon. 1 dag i alla fall på denna korta arb vecka. Men, men.

Ev. om jag orkar så fika ikväll. Ja, vi inv och ser. Styrt upp i alla fall så T tar spinningen. Bra!