Nu är jag tillbaka

Till verkligheten känns det som. Vojne, vojne. Idag är mitt huvud tungt. Mkt tungt. Igår var jag återigen hos A och då var bästis L där också. Super roligt. Men då äter vi och vi dricker lite vin. Men saken är den att man tror att man klarar hur mkt som helst.- Jag hade arb hela dagen. Inte ätit så värst mycket heller under dagen. Vad händer då..... precis. Säger inge mer.
I morse när jag vaknade så var det - Fy faan. Varför lär man sig ALDRIG.

Trött tog jag T-banan till arbetet. Tyckte att hela vagnen stank av min andedräkt. Den var nämligen inte att leka med. Jag försökte gurgla bort den. Men tji det gick då inte. Varför lura man sig själv. Väl framme vid Centralstationen så köpte jag mig en macka och Sojalatte STOR på Robert´s Coffe. Ingen kan göra en bättre Sojalatte än de. Jag lovar. jag har testat. Mackan var gudomlig men slank inte så lätt ner. Men jag försökte i alla fall.

Ja, vad gör man inte med sina vänner. Det är tur att det händer så sällan. Inte att man träffas, för det saknar man så in i norden. Men att dricka när man träffas och jag kommer efter denna dag att verkligen tänka till om det är värt det. För den enda som arb idag utav mig och mina vänner, ja det är lilla jag =(

Men hur gammal är du, säger ni säkert. Skit i det. Jag mår inte bra och jag måste få tycka "lite"synd om mig. Fast det är mitt eget fel. USCH.

Men vad vi fick mycket ur oss. Dagen före så var jag också hos A och då fick vi också mkt ur oss. Men då enbart med vatten. Mkt sunt och mkt gott det också. Tänkt på det nu.

Funderar på tjejefesten i morgon. Den har jag sett fram emot mkt länge. Men då funderar man nu. Orkar jag.... men i morgon är den annan dag och då har jag nog glömt denna dag och hur trist det är med huvudvärk och konstig i kroppen känsla.

Men mina vänner. Hur underbara är dom inte. När man träffas så inser man vad värdefullt det är med riktigt goda vänner. Jag bara älskar dem. Puss på er i ljumsken mina flikkor. Ni rules.

Ja så är dagen i dag. Mkt folk på T-banan. Finns det något annat ? Har aldrig varit med om att det varit lite folk på T-banan. Men sittplats fick jag. Den höll jag hårt i. Även om det kommit en gammal dam så hade jag tittat bort och tänkt. Hoppas någon annan kliver upp. Nu hände inte det. Tur. För idag var jag värd en plats. Annars gör det mig inget att stå i T-vagnen. Då kan man göra knipövningar och arb lite med magen och se så där obekymrad ut.

Nä, sitter på arb. Har jag då inget annat att göra. Jo och det är inte lite heller. Men istället för att ta mina 15 min som man nästan aldrig gör kan påpekas att fika så skriver jag om yesterday.

Jag kommer snart att lägga lite bilder på A och bästis L och lilla E som är världens sötaste kille. 5 mån. Moderskänslorna bara rusar i en när man ser honom.

Sedan vill jag tillägga. Ni kan skriva kommentarer. Varför är det ingen som gör det. Nähä. Ingen är inne och läser.- Nä men skyll er själva dårå !

Ikväll blir det Y-buss hem. Ser inte fram emot det alls. Inte alls. Men man får prova att sova och drömma sig bort.......

Bye for now